Timbro offrar föräldrars och barns hälsa

Näringslivets tankesmedja Timbro har presenterat en rapport med ett nytt argument för deras gamla förslag om att halvera föräldraledigheten: det skulle rädda välfärden. Jag har granskat rapporten och svarar Timbro i en replik i Aftonbladet i dag, men redovisar här mer av min granskning som inte fick plats.

Att Timbro inte respekterar forskning om barns behov och föräldrars betydelse för dem, visade redan deras förra rapport med förslaget om att halvera föräldraledigheten. Den ägnade bara tre meningar åt barns behov, där tankesmedjan totalt förvanskade vad barnpsykiatern Magnus Kihlbom skrivit om anknytning.

I Timbros nya rapport avfärdar de i stället all sådan forskning helt, vilket jag kritiserar i Aftonbladet. Följaktligen saknar rapporten även beräkningar på kostnader för ökade sjukskrivningar bland mammor när de måste lämna sina 8-månadersbarn till förskola, ökat vabbande, ökad sjuklighet bland förskolepersonal och ökad psykisk ohälsa hos barn och unga.

Den enda kostnadsökning som Timbro tar upp är kommunernas ökade kostnader för förskola på grund av att barn måste börja tidigare, vilka är alldeles för lågt räknade. Timbro lutar sig mot riksdagens utredningstjänst som uppskattat extrakostnaden till 4,5 miljarder kronor vid förskolestart efter tolv månaders föräldraledighet, men undviker att räkna upp kostnaden enligt sitt eget förslag på start efter åtta månader. Jag har tidigare uppskattat den till cirka tio miljarder kronor, men egentligen krävs det ännu mer om barnomsorgen ska hålla en hygglig miniminivå. Utöver de 72 miljarder kronor som förskolan kostar årligen idag, skulle den behöva ytterligare cirka 30 miljarder kronor i nuvarande omfattning för att uppfylla Skolverkets krav på mindre barngrupper och ökad personaltäthet, enligt en överslagsberäkning av debattören och författaren Per Kågeson. Ska man sen stoppa in ännu fler barn krävs det ännu mer pengar för att inte barngrupperna ska öka igen och personaltätheten minska.

Det är också intressant att Timbro i sina beräkningar inkluderar föräldrars uttag av obetalda föräldradagar. Vill Timbro även ta bort denna möjlighet för föräldrar? Det säger de inget om i sin debattartikel i Aftonbladet fastän de räknar med det i rapporten. Det är något som även regeringen funderat på, efter utredningsförslag från Anna Hedborg (S) som vill ”göra det svårare för föräldrar att vara hemma med barn utan ersättning för att sträcka ut föräldraledigheten”.

Timbro hänvisar gärna till Norge som uppges ha 320 föräldradagar jämfört med Sveriges 460. Men det är en jämförelse som inte säger allt om hur länge föräldrar har möjlighet att stanna hemma och ta hand om sina barn. Mer relevant är att jämföra som tidningen The Economist gjort, hur länge man kan vara föräldraledig med full lön, baserat på medelinkomsten i respektive land. Då visar det sig att Norge har längre ledighet än Sverige, som bara hamnar på 15:e plats i OECD och inte alls är så ”generöst” som det ständigt påstås.

Timbro säger sig också vara bekymrade över att föräldraledighet 
”får privatekonomiska konsekvenser för framför allt kvinnor”, men faktum är att dessa konsekvenser beror mycket på statens ekonomiska styrmedel så som särbeskattning och ensidiga subventioner till förskolan. Dessa styrmedel går att ändra om viljan finns och man ser värdet av att barn får den tid de behöver med sina föräldrar. Det stora problemet är att Timbro inte ser det värdet.

Det här är extra märkligt när rapportförfattaren Kajsa Dovstad är läkare. Visserligen utan AT-erfarenhet och legitimation ännu, men forskning om anknytning, neurobiologi, utvecklingspsykologi med mera borde väl ingå i utbildningen? Dock har hon fler meriter som liberal opinionsbildare, tidigare regionpolitiker för Liberalerna samt välfärdspolitisk talesperson för Liberala Ungdomsförbundet. I den sistnämnda rollen presenterade hon 2015 ett liknande förslag som det hon nu tagit fram för Timbro, men då var det tillsammans med Liberala kvinnoförbundet och gick ut på att tvångsdelning 50-50 av föräldraledigheten skulle rädda välfärden. Dessvärre anges inte hennes politiska meriter alls i Timbro-artikeln i Aftonbladet, vilket hade varit ärligt mot läsarna. Däremot tituleras hon ”läkare”, fastän det i det här sammanhanget uppenbarligen inte har någon betydelse då hälsoaspekter inte vägs in i rapporten.

Om en sak är jag dock ense med Timbro: Familjeveckan är en märklig prioritering från regeringen. Men jag anser det av andra skäl: Samtidigt som regeringen ger med ena handen till barnfamiljerna tar den mycket mer ifrån dem med den andra handen, genom att fortsätta begränsa föräldrars tid med barnen när de är små och behöver dem allra mest. Det här har pågått sedan 1970-talet då ”dagis för alla” blev parollen. Nu har regeringens utredning föreslagit en förkortning av föräldraledigheten från 480 dagar till 390 dagar från födseln, vilket skulle tvinga föräldrar att lämna sina barn ännu tidigare till förskola. Det är beklämmande att krafter inom Liberalerna och Moderaterna har föreslagit ännu större nedskärningar och Timbro det allra mest långtgående förslaget, en halvering till 240 dagar.

När tankesmedjans argument inte håller för granskning gånggång, kan man undra varför de framhärdar med sitt förslag i nya rapporter och debattartiklar. En möjlig förklaring är att Timbro försöker bana väg för det nedskärningsförslag som regeringen snart väntas lägga baserat på föräldraförsäkringsutredningen. Det är en vanlig taktik i det politiska rävspelet att föreslå något värre för att ett dåligt förslag ska framstå som acceptabelt. Tyvärr är det föräldrars och barns hälsa de spelar om.

Susanne Nyman Furugård

Kommentar till replik från TCO i Aftonbladet: Facket låtsas värna om föräldraförsäkringen men föreslår egentligen samma sak som Timbro: att mammor ska tvingas lämna sina barn vid åtta månaders ålder. Det är nämligen vad som blir effekten av TCO:s förslag om att i stället tvångsdela 50-50 på föräldraledigheten, vilket facket menar skulle bidra till samma mål som Timbro har genom att skapa ”stora personaltillskott i de kvinnodominerade yrkesgrupperna inom offentlig sektor”. Detta TCO-förslag är identiskt med vad Timbro-rapportens författare Kajsa Dovstad lade fram 2015 från Liberala ungdomsförbundet och Liberala kvinnor. Därför blir det här en skendebatt mellan TCO och Timbro som bara förstärker bilden av ett politiskt rävspel där parterna låtsas stå på var sin sida fastän de egentligen vill samma sak: att styra föräldrar ännu mer.

Läs även mina tidigare granskningar av Timbros utspel i familjepolitiken:

”Timbros ohållbara syn på barn och föräldrar”

”Timbros forskningsförvanskning och offerkofta”

Det här inlägget postades i 2019. Bokmärk permalänken.