Timbros ohållbara syn på barn och föräldrar

Under rubriken ”Betyder inte barnens behov något, Timbro?” svarar jag i dag i Aftonbladet på förslaget från näringslivets tankesmedja om att halvera föräldraledigheten. Den bakomliggande rapporten visar på många fler brister än vad som fick plats i min replik, så jag kommenterar resten här.

Timbro inleder både sin debattartikel och rapport med att kalla föräldraledigheten för ohållbar, därför att ”från 1999 till 2014 har utbetalningarnas andel av BNP ökat med 35 procent.” Trots den braskande rubriken ”EN SKENANDE UTGIFTSÖKNING” görs ingen analys av orsaken till ökningen, exempelvis hur invandringen påverkat. Fastän Timbro själva noterar lite senare i rapporten att: ”I juni 2017 infördes en ny lag som upphäver möjligheten för nyanlända att ta ut retroaktiv föräldraledighet för barn födda utanför Sverige”. Men den politiskt känsliga frågan undviker Timbro. Däremot ställer rapporten gärna andra grupper mot varandra: barnlösa mot föräldrar, fåbarnsföräldrar mot flerbarnsföräldrar, företagare mot anställda. ”De som inte vill eller kan skaffa barn behöver heller inte i någon stor utsträckning finansiera systemet,” tycker Timbro. (Man kan undra när de går vidare med det synsättet och föreslår att barnlösa inte heller ska finansiera skolsystemet och barnsjukvård? Eller att billösa inte ska finansiera vägar och parkeringsplatser? Och så vidare…)

Utan att veta vad som är orsaken till kostnadsutvecklingen har Timbro alltså bestämt sig för att ALLA föräldrar får för mycket föräldraledighet. För mycket för vad? För statskassan och för kvinnors karriärmöjligheter, hävdar Timbro. Ja, till och med för mycket jämfört med vad mammor och barn behöver för sin hälsas skull. Inget av argumenten lyckas rapporten belägga.

Om vi börjar med statskassan. Timbro menar att en halvering av föräldraledigheten till åtta månader från dagens 16 skulle spara in 15,6 miljarder kronor åt staten. Men tankesmedjan har inte räknat på de kostnader som tillkommer. Om barnen ska börja förskolan åtta månader tidigare, kommer det att kosta kommunerna cirka 10 miljarder kronor. Detta baserat på att det finns cirka 100 000 barn i den åldern och att en förskoleplats kostar cirka 11 000 kronor/månad i subventioner. Därutöver bör man räkna med ökade kostnader för VAB (tillfällig vård av barn), eftersom förskolebarn har sju gånger högre smittrisk än hemmabarn. Sannolikt ökar även kostnaderna för förskolepersonalens sjukskrivningar – en av landets sjukaste yrkeskårer – samt föräldrars sjukskrivningar och på lång sikt den psykiska ohälsan bland unga – mer om det nedan under Hälsa. Denna ohälsa är något som vi alla får betala för.

När det gäller kvinnors karriärmöjligheter utgår Timbro från att alla kvinnor vill göra som männen: ”Ett mått på kvinnors framgång på arbetsmarknaden är andelen chefer som är kvinnor.” Det är den socialistiska tolkningen av jämställdhet, 50/50. Men om alla inte vill göra samma sak, så är det inget bra mått. Varför utgår inte en liberal tankesmedja som Timbro från den liberala tolkningen av jämställdhet som handlar om att ge alla lika möjligheter att välja fritt, i stället för att det måste bli lika utfall? Problemet är att Timbro – precis som många politiker – inte ser något värde i att föräldrar tar hand om sina barn, att det är ett viktigt jobb och en investering för samhället. Detta leder också in på Hälsa som jag strax kommer till. Om de förstod det, skulle de hellre stötta föräldrar som ser att deras barn behöver mer tid med dem. Och försöka ändra på de negativa ekonomiska effekterna i systemet i stället för att ändra på människor. Några exempel på åtgärder finns här.

Så kommer vi då till den allra viktigaste frågan: ”Hur påverkas mammors och barns hälsa av lång föräldraledighet?” Märkligt nog följs denna rubrik endast av 11 rader i den 21-sidiga rapporten. Den knappa researchen och fåtalet källor ger inget svar på frågan och absolut inget belägg för Timbros slutsats att en halvering av föräldraledigheten inte påverkar hälsan negativt. Här nämns inget om den ökande psykiska ohälsan bland barn och unga samt föräldrar, i synnerhet mammor. Trots att kvinnor är sjukskrivna dubbelt så mycket som män och att den vanligaste orsaken, psykiska diagnoser, förekommer allra mest i åldersgruppen 30-39 år där de flesta småbarnsmammor återfinns. Trots att en studie från IFAU visar att kvinnors ökade sjukskrivningar börjar när de tvingas lämna barnen och börja jobba. Det här sambandet brukar viftas bort med att papporna måste ta större ansvar för hem och barn. Men Försäkringskassans statistik visar att det bara leder till att de heltidsarbetande småbarnspapporna blir mer sjukskrivna. Den här stressen och sjukskrivningarna bland småbarnsföräldrar vill Timbro späda på ytterligare.

Påståendet om att barns anknytning inte skulle påverkas negativt av halverad föräldraledighet vilar på en enda källa. Timbro har verkligen inte överansträngt sig i researchen kring forskning, utan bara utgått från vad regeringens utredning om föräldraförsäkringen skriver. Därifrån ryckt ut en mening ur ett större stycke om vad barnpsykiatern Magnus Kihlbom skrev för 15 år sedan. Men Timbro tar inte med fortsättningen i stycket om hans färskare reflektioner från 2009 om hur förskolans problem med stora grupper och hög personalomsättning kan försvåra anknytning. Samt att det kan bli problem om ”inte alla barn har en fungerande anknytning när de börjar i förskolan”.

Vilket många inte får tillräckligt med tid för ens med dagens familjepolitik. Som jag skriver i mitt svar i Aftonbladet finns det en mängd forskning inom bland annat anknytning, neurobiologi och utvecklingspsykologi, som visar att barn behöver minst tre år med föräldrarna. Många ännu mer, eftersom barn är olika. Mer om den forskningen finns här.

Att fortsätta blunda för barns olika omsorgsbehov och göra de familjepolitiska ramarna ännu snävare – det är DET som är ohållbart, Timbro.

Susanne Nyman Furugård

PS. Läs även uppföljningen: Timbros forskningsförvanskning och offerkofta

Vill du stoppa inskränkningarna i familjepolitiken och i stället öka valfriheten så att föräldrar får bättre möjligheter att ge sina barn den tid de behöver? Skriv på namninsamlingen Power to Parents 2018!

Det här inlägget postades i 2018. Bokmärk permalänken.