Curlar Dagens Samhälle med S?

Den S-märkta ”ideologen” Marika Lindgren Åsbrink hyllar den ensidiga svenska barnomsorgsmodellen i sin senaste krönika (4/10) i Dagens Samhälle. Jag skrev en replik som visade att hon saknar belägg för systemets förträfflighet. Dagens Samhälle tackade nej utan motivering, trots att tidningen brukar ta in repliker på krönikor. Refusering är ingen stor sak för mig, jag är van vid att få både ja och nej på mina debattartiklar och brukar inte grunna över motivet. Men denna gång kan jag inte låta bli att undra om nejet berodde på att den S-ledda majoriteten i SKL, som ger ut Dagens Samhälle, inte vill ha kritik mot de egna leden och ytterst regeringen. Döm själv, här är min replik som de inte ville publicera:

Curling med familjepolitiken är inte bra för barnen

Marika Lindgren Åsbrink utger sig för att försvara curlingföräldrar, men låter det samtidigt bli ett försvarstal för den ensidiga svenska barnomsorgsmodellen. Hennes slutsats om att förskolan är bra för alla barn har inget stöd i modern forskning om vad små barn behöver för att må bra och statistik på hur dåligt många unga mår – ej heller i de källor som hon själv refererar till.

Jag kan hålla med Marika Lindgren Åsbrink om att debatten om curlingföräldrar ofta är alltför svepande och dåligt underbyggd. Men tyvärr uppvisar hon samma brister när hon ska försvara curlingen och dessutom passar på att sopa banan framför den socialdemokratiska familjepolitiken.

Hennes argumentation utgår från en artikel som diskuterar riskerna med att barns tillvaro blivit alltmer organiserad genom bland annat förskola, vilket krympt utrymmet för fri lek. Dessa risker avfärdar hon med att antalet dödsolyckor bland barn har minskat sedan 1970-talet och insinuerar i Myrdalsk anda att det var hemmafruarnas fel att barn råkade ut för fler olyckor förr. Inte den minsta reflektion över att det kan finnas andra faktorer i samhällsutvecklingen som har bidragit till de minskade olyckstalen, exempelvis förbättrad trafiksäkerhet.

Från detta sveper hon lätt över till att försvara ”den organiserade barnomsorgen, i form av förskola” och påstår att den ”är bra för såväl barns fysiska och psykiska hälsa som deras framtida studieresultat, utbildningsnivå och inkomst”, med länkar till tre olika dokument. Dessvärre har hon nog inte läst dem ordentligt för de utgör inget belägg. Det första dokumentet från Folkhälsomyndighetens ”barnexpert” Sven Bremberg är fullt av faktaförvanskning och stödjer inte påståendet om psykisk hälsa, visar min granskning. Bland annat så avfärdar han den gedigna anknytningsforskningen, ignorerar världens största barnomsorgsstudie NICHD och lutar sig i stället mot en liten dansk studie och en ofärdig från Skåne, vilka han också vantolkar. Den sistnämnda studien återfinns även i Marika Lindgren Åsbrinks länk nummer två. Skånestudien handlar dock inte om förskolans effekter, utan om maxtaxans effekter på barn i regionen.

I sin tredje länk missar Marika Lindgren Åsbrink helt professor Stefan Einhorns huvudpoäng som går tvärt emot hennes: kritiken mot föräldrars curlande riskerar att ge näring till argument för att föräldrar ska tillbringa mindre tid med sina barn. Vilket precis är syftet med den ensidiga svenska barnomsorgsmodellen, där alla barn förväntas börja i förskola vid cirka ett års ålder.

Därför borde vi fråga oss: är ”curling” en kompensation som många föräldrar tar till när de inte får möjlighet att göra det som de är ämnade för, ”caring” i betydelsen omsorg om barnen? När familjepolitiken pressar föräldrar att lämna bort sina barn så tidigt i livet, är det inte undra på att många försöker kompensera sin frånvaro massivt på den lilla tid de har tillsammans. De flesta föräldrar känner nog intuitivt på sig att det är något viktigt som saknas, nämligen mer tid och närvaro när barnen behöver det i vardagen. Modern forskning om barns omsorgsbehov bekräftar det, likaså larmrapporterna om ökad psykisk ohälsa bland barn och unga. Det är inte konstigt att alltfler småbarnsföräldrar och i synnerhet mammor är sjukskrivna för stress. Många av dem känner sig sannolikt otillräckliga och försöker hinna ge barnen tid som de inte har – tid som familjepolitiken tagit ifrån dem.

Därför håller jag med Marika Lindgren Åsbrink om att vi inte ska skälla på föräldrarna för att de curlar. Men till skillnad från henne anser jag att skället ska riktas mot politikerna som tagit bort grundförutsättningarna för att utöva ett gott föräldraskap: tid och närvaro. Tyvärr curlar Marika Lindgren Åsbrink hellre med regeringens familjepolitik.

Susanne Nyman Furugård
Journalist, driver research- och opinionssidan Hållbar familjepolitik NU, medgrundare av namninsamlingen Power to Parents 2018


Vill du också skälla på politikerna för den snäva familjepolitiken? Skriv på namninsamlingen Power to Parents 2018!

Publicerat i 2017 |