Folkhälsomyndigheten har publicerat en video från deras “afternoon tea”-seminarium om psykisk ohälsa bland unga den 18 maj. Chic inramning, vad gör man inte för att lätta upp det här ämnet? Nej, allvarligt, teet fastnar i halsen av det myspysiga anslaget i början av videon. Är det för jobbigt för dem att behöva ta seriöst på problemet?
Fortsättningen gör en lika bestört. Inte nog med att de bränner våra skattepengar på detta evenemang, utan det ska bli en hel serie med 15 till samt en stor avslutande internationell konferens år 2016. Dessutom berättar de hur de – för våra skattepengar – forskat på psykisk ohälsa bland unga i över 30 år UTAN att ens i dag ha lyckats hitta en sannolik orsak till varför den ökat under den tiden.
De möjliga orsaker som de valt att titta på är ungdomsarbetslöshet, socioekonomisk uppväxt, utbildning och skilsmässor. Trots att deras hypoteser inte gett dem några tydliga svar, har de inga planer på att utvidga sitt sökande till en av de allra största förändringarna som skett under dessa barns uppväxt: den stora barnomsorgsutbyggnaden som startade 1975 och inneburit att många barn fått/får för lite tid med sina föräldrar. Trots att forskarna själva konstaterar i videon att ohälsoökningen bland unga började med de som föddes i mitten av 70-talet. Trots att kopplingen tid-anknytning-psykisk hälsa finns belagd i en mängd studier, vilket jag visat på i rapporten Familjepolitikens ekonomi. Men då får man lov att gräva lite djupare för det highlightas inte precis i studierna, eftersom det skulle göra det svårt att finansiera nya. Men gräver man så riskerar man så klart att smutsa ner manschetterna och inte bli inbjuden till de fina te-salongerna.
Vi kommer därför inte att få några bättre svar vid slutkalaset år 2016. Fram till dess kommer ännu fler unga att drabbas av ätstörningar, självskador, självmord m m. Hur länge ska våra myndigheter och forskare få hålla på och förhala det jobbiga i att ta itu med problemet på allvar – utan PK-glasögon? De ska inte ha en enda krona till av våra skattepengar! Sätt några andra på att forska seriöst om det behövs mer kunskap, men vi vet redan tillräckligt om riskerna med att barn får för lite tid med sina föräldrar för att vidta åtgärder nu. För varje dag som går försöker 13 unga ta sina liv och varannan dag “lyckas” en.
Susanne Nyman Furugård