(Replik på debattartikel i Dagens Samhälle 2016-07-07)
Det är mycket värdefullt att organisationen Friends har beräknat de långsiktiga kostnaderna för mobbningen i skolorna, men tyvärr saknar den skarpa förslag på hur problemet kan förebyggas tidigt. Organisationen missar att risken för mobbning grundläggs långt före skolstart.
Jag delar helt Friends generalsekreterare Lars Arrhenius slutsats i Dagens Samhälle (7/7) om att det lönar sig samhällsekonomiskt att förebygga mobbning. Enligt organisationens beräkningar kostar mobbningen i skolorna under ett år cirka 17,5 miljarder under de kommande 30 åren i form av psykisk ohälsa och utanförskap. Detta är i linje med de beräkningar jag själv har gjort av kostnaderna för psykisk ohälsa bland unga i rapporten Familjepolitikens ekonomi, där jag även värderat skadeståndsrisken för skolorna till 175 miljoner kronor per år.
Till skillnad från Friends som enbart föreslår åtgärder i skolorna, menar jag att det är en väldigt reaktiv hållning och att förebyggande insatser måste ske mycket tidigare. Detta stöds av vad nationalekonomerna som Friends anlitat, Ingvar Nilsson & Anders Wadeskog, konstaterat i tidigare rapporter om utanförskapets pris och orsaker:
”Resan mot ett sådant utanförskap inleds för de flesta tidigt i livet […] Dock finns det brytpunkter då utanförskapsprocessen går fortare än annars och förloppet accelererar. En sådan är då barnet börjar i förskolan och inte fungerar i grupp med andra barn. En annan brytpunkt är då barnet börjar skolan och inte klarar av att sitta still i klassrummet.” (Helhetssyn och långsiktighet, Skandia 2011)
Även modern forskning om barns omsorgsbehov stödjer kopplingen till mobbning. En studie av Troy och Sroufe (1987) fann att barn med en utvecklingshistoria präglad av trygg anknytning varken mobbade eller blev mobbade. Däremot fann de att barn med otrygg anknytning har en stark tendens att mobba andra barn eller bli mobboffer. Svag självkänsla är en annan riskfaktor för mobbning som är tätt förbunden med otrygg anknytning.
För att utveckla en trygg anknytning och god självkänsla behöver barn mer tid med föräldrarna än vad som är möjligt i den ensidiga svenska barnomsorgsmodellen, där alla förväntas lämnas till dagis vid cirka ett års ålder. Därför är detta med all sannolikhet en bidragande faktor till att mobbningen inte gått ned på 20 år i svenska skolor, trots kostsamma inköp av antimobbningsprogram och föreläsningar från Friends.
För barnens skull vore det önskvärt att Friends även påtalade vikten av att förbättra föräldrars möjligheter till att ge sina barn den tid de behöver INNAN de börjar skolan. Samt att Lars Arrhenius väger in detta i sitt pågående uppdrag som regeringens utredare i översynen av föräldraförsäkringen, där ”barnets bästa” är ett kriterium.
Susanne Nyman Furugård